Jag lovade ju er två inlägg till ikväll. Det kommer bara bli ett. Det här alltså. Det andra sparar jag. Till i morgon kanske. Vi får se. Har lite att förbereda inför morgondagen och ska snart lägga mig så hinner inte med allt jag tänkt mig. Ni förstår va?

'Vad var det nu jag skulle skriva om... Jo när bitarna faller på plats.

Som ni vet ni som följt mig ett tag vet ju att mitt liv är ganska rörigt. 

De allra första bitarna landade när jag första gången fick upp Joel på bröstet. Då fann jag en väldigt stor del av mig själv. Just i det ögonblicket förstod jag meningen med mitt liv. Det var att vara hans mamma. Resan har varit omtumlande. Jag har trots allt varit ensam med honom från dag ett. Han är bara min. Varför, spelar ingen roll. Joel är min, och för honom tar jag vilken kula som helst. Han är alltid mitt nummer 1. Precis som det ska vara så klart. 

Egentligen kanske en del av bitarna redan skulle ha fallit på plats för sisådär 10 år sen. Efter en hård kväll på krogen. En promenad i Varamon och ett nej du får inte följa med mig hem. Jaja jag erkänner jag var väl ganska kär då. Fast jag var ett svin, vilket jag tydligen inte var ensam om... Men det visste jag ju inte förut... ;)

Igår ställde min älskling en fråga... Eller ett påstående. Hur skulle livet vara om vi hade fortsatt då? Ja det vet i sjutton. Det är ju svårt att veta. Det jag vill komma till är i alla fall att den sista biten faktiskt har fallit på plats. Kärleken som jag aldrig mött den förut, jag kan prata med honom om allt. Jag kan dela mina dåliga sidor (inte utan att oroa mig för svaret så klart) men jag tror jag redan skulle skrämt bort honom om det varit möjligt. Jag kan skratta med honom och jag tror att jag skulle kunna gråta i hans famn oxå. Dit har vi inte kommit än för det har inte funnits någon anledning. Men jag är inte rädd för att han ska stöta bort mig. 

Det jag vill säga med allt det här är i alla fall.

Att jag nu är tillsammas med mitt livs kärlek! Det kanske tog tio år att förstå att det skulle vara han. Ja ja jag kanske fattar lite trögt då jag borde förstått att den känslan han kan väcka hos mig, den har aldrig varit så påtaglig förut. Men nu vet jag. Och en sak kan jag säga.. Får jag bestämma... Då blir han aldrig mer tillgänglig... Inte jag heller. Aldrig någonsin. Tänker på hur mycket just det har skrämt mig förut. Att nöja sig, ha funnit sin plats.

Nu förstår jag varför det skrämt mig så mycket... 

Det var ju inte rätt innan! 

Du älskling du gör mig så fruktansvärt lycklig. Släpper aldrig taget. Du, Joel och dina fina barn. Det är så lycka stavas!

 

KickaAxelsson

15 april 2012 23:33

Glad över att du äntligen är lycklig!
Efter allt du verkar gått igenom, vet ju bara en del men iaf så tycker jag att du är mega värd denna lycka!
Önskar er all lycka i världen<3
Kram

http://kiiiicka.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den nya bloggen är upplåst. Dock är det bara ett test så får vi se om det funkar :) Ser ju att en del fortfarande är in här och kikar dagligen :)   cumgranosalis.blogg.se där hittar ni mig nu för tiden :)   Och om någon är duktig på design få...

I stället för att låsa denna blogg valde jag att skapa en ny. Är det någon mer som vill ha lösen är det bara att hojta till.    Antingen här men uppge då en mail så jag kan kontakta er ingen vits med att skriva ut adress och lösen här eller hur :...

Jag känner att jag vill komma tillbaka och blogga lite igen...   Men då jag inte har en aning om vilka ni är som läser fortfarande så kommer jag sätta lösen.   Lämna en kommentar skriv ett mail eller skriv på fb om ni vill ha det :) ...

Sitter och väntar på dagens morgonmöte innan dagen drar igång. Trivs verkligen här så gillar att gå till jobbet idag :) Är ju lite olika när man jobbar som vikarie och hoppar runt vissa ställen känns bättre än andra. Men överlag trivs jag överallt...

  Grattis prinsessan på din födelsedag! I helgen blir det kalas :D ...