I måndags på jobbet hände något, antar att jag fick någon form av ryggskott. Det small till och drake vad ont jag haft efter det. Jobbade igår men fy sjutton det skulle jag inte gjort. Hade skitont igår så bestämde för att vara hemma idag. Det var nog välbehövligt för nu känns det bättre. Mest tagit det lugnt med mina två älsklingar. Men i morgon blir det jobb igen. Två dagar kvar på sommarjobbet. Ska bli skönt när det är klart men kommer sakna det på samma gång. 

Sen får man se hur det blir i höst. Konstaterar i alla fall att ryggen inte håller för att jobba med småbarn!

Jag blir så jävla irriterad på att vissa hela tiden säger saker som de ändå inte står för. 

Måndag-Tisdag ja idag är det onsdag och inte ett jävla ord. 

Jag har fått nog av den här skiten, det kanske är värt mer pengar i skuld vad vet jag. Just nu är jag jävligt störd över allting. Det är dags att reda upp i sörjan. Mitt mål var att vara skuldfri när jag går ut skolan. Det kommer inte inträffa nu men vad fan. Hur länge ska jag bete mig som en dörrmatta? Kryptiskt inlägg jag vet, men någonstans djupt inom mig är jag så fruktansvärt trött på att vara tyst!

Det här vädret är ju hemskt, regn, regn och åter regn. Man kan ju bli deppig för mindre. 

Hade planerat en hel dag i Linköping men Joel har dragit på sig en förkylning så fick skippa det. Febern är borta i alla fall antar att den kommer och går som vanligt i hans fall. 

Även fast han är sjuk har vi lite vi måste göra. Ska bland annat ner på stan och lämna in pappren på LF vill inte dra ut på det så fixar det fast han är sjuk. Sen ska det inhandlas födelsedagspresent oxå sen blir det soffan igen :) 

Men lika bra att ta tag i det direkt...

Sen film hela dagen för det här vädret vill man ju inte göra nåt i... Ska iväg till Gustavsvik sommardagis ikväll oxå vill inte missa det då Joel ska vara där alla fyra veckorna när jag jobbar! Vilket betyder att jag nog i morgon för mitt schema oxå... :)

Man brukar säga inget ont som inte har något gott med sig. 

Och jag börjar inse att det goda med allt det onda som varit en bubbla runt mig i ganska många år nu är att jag fått en ny vän. Jag tror i alla fall att det är dags att anse att han kommit att bli min vän. Han ger goda råd och livar upp dagen en dag i veckan sisådär med snigelpost. Till slut var det han som gjorde att jag bestämde mig.  Jag tänker vänta och se vad som händer. Det är inte värt att vända upp och ner på allt för att få ett avslut just nu. En dag kommer det lösa sig det vet jag. Och jag har ansett att mitt liv inte går vidare så länge som det är som det är just nu. Men mitt liv har gått vidare för länge sen. Jag står inte kvar på samma plats som då och trampar. Jag är där jag verkligen vill vara i livet. Sen att allting inte kan vara perfekt det hör väl till livet. 

Så jag väntar och ser vad som kommer ske. Vad gör några månader till för skillnad? Det har ju redan varit så här i flera år. Men i min bok dog du för flera kapitel sen. En vålnad från ett tidigare så destruktivt liv kan du få vara ett tag till. 

För nu för första gången på väldigt länge är jag fullkomligt nöjd med dom som finns i mitt och står mig nära. 

De som inte för nåt gott med sig har jag "dödat" i tidigare kapitel. Och nu är mitt liv mer någonting av en halequin bok. Drömmen som faktiskt blev sann till slut. Det ni! Det hade jag aldrig trott! 

Hur jag än vänder och vrider på det hela så måste jag nog inse att jag gått och blivit allergisk.

Det började efter den där utekvällen sen har det bara rullat på. 

Tomater

Pollen 

Ubbe?

Ja för nu verkar det som att det är Ubbe jag reagerar på. Han åkte till mormor i fredags och jag tillbringade helgen hos Jere då var allt puts väck inte ens näsan rann. Imorse var jag överkörd igen. Kunde knappt öppna ögonen, dom svider och har sig nu och näsan är täppt. Det värsta som kunde drabba mig om jag ska vara ärlig! Skit!!!!!!!!

Jag som älskar djur, men ja det ser ju inte bättre ut för vad är det annars menar jag?

Av den anledningen väljer jag att ge det här en möjlighet. En enda möjlighet under helgen. Kategorin passar egentligen inte här men det var ändå den bästa. Imorgon ska samtal ringas och se hur det går. Förhoppningsvis funkar det som jag vill annars får det bli som det blir antar jag. Mitt mål har aldrig varit att krossa någon. Bara komma bort från allting och låta mitt liv gå vidare. Inte behöva pausa mitt liv för allt annat. Nu ser det ut som jag inte behöver det. Jag håller tummarna nu. Stenhårt....

Även i de allra mörkaste stundarna finns det ljus. Det gäller bara att finna det, runt omkring dig, hos andra eller djupt där inom dig. Jag fann det på fler ställen idag... 

J du är underbar glöm aldrig bort att det var din förtjänst. Jag älskar dig till stjärnorna!

Jag har tänkt rätt mycket på om jag överhuvudtaget borde skriva något om detta. Och svaret är nej, vad som händer just nu men det tråkiga i mitt liv kommer inte tas upp här. Inte mer än nödvändigt i alla fall. Ni som behöver veta kommer att få veta det från mig personligen. 

Men det kanske kommer att vara lite tyst här från och till då jag är ganska upprörd. Då ska man inte blogga. För er som kan läsa privat kommer det upp ett inlägg senare. Så håll utkik! 

Jag ska skratta den dagen karma kommer och biter dig i röven! Då ska jag fira på riktigt! Jag vet ju att jag inte är den enda oxå och det betyder mycket! Jag gör det här för alla du någonsin trampat på! 

Och till er som kommer stå vid min sida nu. Det kommer jag aldrig glömma! Jag är så fruktansvärt tacksam!

Ni vet ju vilka ni är så jag behöver inte nämna er vid namn ;) Men ni alla förtjänar en guldstjärna i himlen!