Ibland så händer det saker som får en att tänka till. Människor förändras, försvinner, visar sitt rätta jag. 

Och där i stormen ska man stå kvar. Det finns ett fåtal människor i mitt liv som jag litar på. Några har varit där sen jag föddes andra har kommit till. Men det spelar ingen roll för ni alla är så viktiga!

Jag vet att jag är dålig på att säga vad ni betyder för mig. Det har inte o göra med att jag tar er för givet. Det handlar nog mest om hur fucked up jag egentligen är när det kommer till känslor.

För jag vet hur det känns när mattan rycks undan när du faller handlöst och inte har en aning om hur du ska resa dig upp igen oavsett vilka som står där och drar och puttar på. 

Jag är så tacksam att jag kommit hit där jag är idag. Det är tack vare så många människor. Jag är inte samma tjej som för några år sen. Jag är trygg i mig själv. Jag litar på människor i min omgivning och jag är så tacksam för att ni finns där. Fast visst ska jag erkänna, ibland är jag så rädd för att inse hur lycklig jag faktiskt är. För lycka var väl inget för mig? Det har aldrig varit det, helt plötsligt är det borta. Men jag försöker njuta varje dag även om det vissa dagar skrämmer mig halvt från vettet. 

Ta vare på dom ni älskar för en dag kan dom vara borta. Livet är kort, det kanske inte fått en morgondag ingen vet hur lång tid vi får. Så ta vara på den tid du fått, älska dom som förtjänar det, släpp dom som verkligen inte förtjänar din tid. 

Lev nu! Inte i morgon inte nästa vecka, IDAG! Ditt liv är idag!

Och ni som finns här och delar mitt liv, ni som får en del av mig, ni har förtjänat det. Och en sak är säker, jag släpper inte in folk så lätt men har ni tagit er in så är det jävligt svårt att komma ut! Ni bor i mitt hjärta för evigt!

Nu jävlar blommar nog asfalten tror jag ;) 4.an är på här hemma, liten är stoppad i säng, lite tilltugg (knäckemackor) är framplockat för om en liten stund ska denna morsa bänka sig framför tv:n och kvällens fotbollsmatch. 

Håll i hatten jag är ensam oxå så inte påverkad av någon annans önskemål. Jag ska se för att jag faktiskt VILL. 

Börjar det bli en sportnörd av mig? Hemska tanke! ;)

Du förändrar mig och jag älskar´t!

Och jag älskar dig, mer än ord någonsin kan förklara. K Ä R L E K!!

Det här framkallar minnen hos mig.

Vad kan jag vara där på bilden, 15 kanske.

Och hästen på bilden är Fia som numera travar omkring på Trapalandas evigt gröna ängar.

Svårt att tänka sig idag att mitt liv så länge kretsade kring hästar... 

Jag saknar det väldigt mycket.

Men tiden finns inte och inte pengarna.

Men drömmen om det livet finns fortfarande där inne.

Mera minnen.

Huset där jag växte upp. Min fina mamma och pappa.

Pappa som inte längre finns hos oss.

Men i hjärtat finns du alltid kvar hos oss som älskade dig.

Men jag önskar du var här, att du kunde se hur bra jag faktiskt mår idag.

Att du fick vara här hos oss och dela allt med oss...

(Och för er som kan finns det ett låst inlägg) 

Du gör mitt liv så mycket bättre!

I love U!

Varenda steg är för dig.

När allting är över då kommer allt vara så mycket bättre.

Du är min största skatt!
Sviker dig aldrig! 

Jag lovade ju er två inlägg till ikväll. Det kommer bara bli ett. Det här alltså. Det andra sparar jag. Till i morgon kanske. Vi får se. Har lite att förbereda inför morgondagen och ska snart lägga mig så hinner inte med allt jag tänkt mig. Ni förstår va?

'Vad var det nu jag skulle skriva om... Jo när bitarna faller på plats.

Som ni vet ni som följt mig ett tag vet ju att mitt liv är ganska rörigt. 

De allra första bitarna landade när jag första gången fick upp Joel på bröstet. Då fann jag en väldigt stor del av mig själv. Just i det ögonblicket förstod jag meningen med mitt liv. Det var att vara hans mamma. Resan har varit omtumlande. Jag har trots allt varit ensam med honom från dag ett. Han är bara min. Varför, spelar ingen roll. Joel är min, och för honom tar jag vilken kula som helst. Han är alltid mitt nummer 1. Precis som det ska vara så klart. 

Egentligen kanske en del av bitarna redan skulle ha fallit på plats för sisådär 10 år sen. Efter en hård kväll på krogen. En promenad i Varamon och ett nej du får inte följa med mig hem. Jaja jag erkänner jag var väl ganska kär då. Fast jag var ett svin, vilket jag tydligen inte var ensam om... Men det visste jag ju inte förut... ;)

Igår ställde min älskling en fråga... Eller ett påstående. Hur skulle livet vara om vi hade fortsatt då? Ja det vet i sjutton. Det är ju svårt att veta. Det jag vill komma till är i alla fall att den sista biten faktiskt har fallit på plats. Kärleken som jag aldrig mött den förut, jag kan prata med honom om allt. Jag kan dela mina dåliga sidor (inte utan att oroa mig för svaret så klart) men jag tror jag redan skulle skrämt bort honom om det varit möjligt. Jag kan skratta med honom och jag tror att jag skulle kunna gråta i hans famn oxå. Dit har vi inte kommit än för det har inte funnits någon anledning. Men jag är inte rädd för att han ska stöta bort mig. 

Det jag vill säga med allt det här är i alla fall.

Att jag nu är tillsammas med mitt livs kärlek! Det kanske tog tio år att förstå att det skulle vara han. Ja ja jag kanske fattar lite trögt då jag borde förstått att den känslan han kan väcka hos mig, den har aldrig varit så påtaglig förut. Men nu vet jag. Och en sak kan jag säga.. Får jag bestämma... Då blir han aldrig mer tillgänglig... Inte jag heller. Aldrig någonsin. Tänker på hur mycket just det har skrämt mig förut. Att nöja sig, ha funnit sin plats.

Nu förstår jag varför det skrämt mig så mycket... 

Det var ju inte rätt innan! 

Du älskling du gör mig så fruktansvärt lycklig. Släpper aldrig taget. Du, Joel och dina fina barn. Det är så lycka stavas!

Idag blir en bra dag till slut. Fredagsmys med mina favoritkillar. Både liten och stor älskling, kan det bli bättre? :) Tror inte det va? :) 

Mycket mys kommer det bli, maten står i ugnen, chipsen ligger i skåpet, colan är på kylning. Nu väntar vi bara på Jere :)

Dig kommer jag alltid älska förevigt. Min fina fina son! <3

Du betyder så jävla mycket! Kärlek är visst nåt jävligt fint i alla fall. Älskar dig baby!

Nu är det bäst jag fortsätter :) 

Ha en fin fredag kära läsare!

Du är underbar!

Och jag älskar dig så grymt mycket!

Fär er som kan finns det ett hemligt inlägg ;)