Idag har jag verkligen hunnit med en hel massa. 

Startande dagen med läkarbesök som jag inte är nöjd med men det vet ni ju redan.

Sen började jakten på ett större bord. Jisses säger jag, det kommer inte bli någon billig affär detta om vi ska köpa nytt. Det billigaste jag hittat gick på 4200. Ska åka in till Ikea någon dag i veckan oxå o kolla lite där. 

Sen åkte vi o hämtade lite säker jag köpt på fb. Ett påslakan med barbie som ska packas i väntan på kommande samboskap. En käpphäst och en dagiströja. Allt detta för ynka 80:- älskar fb köp o sälj :) 

Måste rensa ut mer här hemma och se om man själv kan få iväg lite oxå. Men det blir senare i veckan. Kanske redan i morgon. Ett lass till tippen ska köras oxå.... :) 

Nu var det ju inte detta jag skulle skriva om visserligen... Kom ifrån ämnet lite :)

Dessutom har Joel och jag varit nere på Platen och fixat med intresseanmälan så nu väntar vi bara på att en stor lägenhet ska trilla in till oss :D

Jag som trodde det skulle bli bra med start på en utredning men så blev inte fallet alls. Kan väl vart där fem minuter. Han kände lite på magen och tog blodtrycket. 

Förstoppning blev diagnosen och medicin utskrivet. Medicin han redan ätit flera gånger men som aldrig gjort någon skillnad. Borde väl veta om han är förstoppad? Tror inte att ett barn som bajsar normalt varje dag lider av det. Fick en lsta på symptom och inte ett enda stämmer in på Joel så hur kan man då klassa det som förstoppning? förtroende för sjukvärden är numera lika med noll. Känner mig som en idiot när jag står där men det är ju bara jag som är där varje gång anfallen kommer. Jag som torkar tårar och lovar att det ska bli bra till slut.

Jag känner mig maktlös!

Förstoppning jo men visst!

Min fina modiga älskling. En dag ska någon ta oss på allvar det lovar jag!

Så var då dagen här, just nu precis i denna stund sitter Joel och jag hos doktorn och utredningen om hans mage startar. Om jag sovit nåt i natt får vi se senare för nu i skrivande stund är jag väldigt nervös. Det finns en klump i magen. Inte för att det ska vara nåt allvarligt för det får det bara inte. Det går jag inte med på. Men just osäkerheten att inte veta vad som kommer ske. Vad dom ska göra. Men den största rädslan är faktiskt att dom inte ska finna något alls. Att han ska behöva leva med sina attacker utan att man kan säga vad det beror på. Det är så hemskt att se honom och nu när han är så stor känner han ju själv igen tecknen innan perioden kommer. Liten älskling. <3

Håll tummarna för oss nu!

Du var inte mycket större en så här när allt började.

Nu ska det få ett slut! 

Jag går genom eld för dig! 

Jag ger mig aldrig nu, en gång för alla ska det tas reda på vad det är. Det får ta den tid det tar. Jag släpper inte efter nu. Jag gör allt för dig! <3