Rent ärligt just nu funderar jag på att skita i den här uppgiften. Jag blev så irriterad och fundersam nu så jag känner inte att jag orkar ta tag i det. Att jag dessutom har en tenta att skriva samtidigt gör inte saken bättre.

Det är lite mycket just nu känner jag... Att Joel dessutom har långhelg och jag känner att vi måste hitta på saker. Eller måste? Jag vill det och tänker göra det!

Jag skiter i fallet! Tills vidare...! Eller helt och hållet...?

Jag förstår om en del blir avskräckta första gången dom kommer ut i verkligheten. För ibland möter man verkligheten stenhårt. Det är inte alls som man förväntar sig, klimatet är stenhårt. Man slår i backen lite. Jag är glad att jag skaffat mig ett hårt skinn på senare år. Livet har gett mig det och det är inte alltid en fördel. 

Men när man kommer ut i skolan, den verkliga värden kan det ibland vara väldigt bra. 

Min första lärarhandledare på VFU sa en sak som jag tog med mig. 

Ny klass - inte ett leende före jullovet. Det kan nog vara ganska bra att ha med sig i bagaget. Jag älskar mitt jobb, brinner för det men ibland är det inte alltid så kul. Men alla bra stunder väger upp dom dåliga med hästlängder. 

Jag är en person i min yrkesroll som gärna bjuder på mig själv, kan småprata lite. Dela med mig av mig själv. Jag har vunnit massa elever till min sida genom det. Men ibland kan man inte bjuda på det för man inser direkt att dom kommer svälja hela handen i en mumsbit om du ger dom minsta lilla bit av ditt finger. 

Behövde skriva av mig lite känner jag. Man möter både bra och dåliga saker som vikarie. Men mest bra, det är tur. För jag älskar mitt jobb, att få träffa alla dessa härliga barn och ungdomar. Men ibland blir det lite tuffare än andra gånger :)